5 år träffa jag en kille och vi blev kära direkt och nästan direkt
flytta han in till mig o vi levde livet som man gör när man är kär och ung.
Vi festa dansa reste och hade ett rätt så spännande liv tillsammans.
3 år sen blev jag gravid och han blev sååå lycklig och jag chockad men glad.
Vi bestämde oss för att ta vårt liv på allvar o förbereda oss för förändringar.
Ja och så blev det vi började planera allt som har med hem pengar och barn
att göra. Jag planerar o sen försöker jag följa de mål jag satt. Medans han bestämde
sig för att ge upp och orkade inte ta ansvar. Jag tyckte inte så mycket och försökte
klara mig själv och kanske en dag skulle han ta ansvar o hjälpa mig o sitt barn och sig
själv men istället kom en annan sida av honom fram. Han visste inte riktigt hur man skulle
vara normal. Och att jag hade klarat allt själv gjorde honom mindre värd, i hans egen värld.
Han bestämde sig till slut att de bästa va att jag skulle lyda honom o göra exakt vad han bad
mig att göra och prata bara med de människor han tyckte jag skulle prata med och ja lyda alla
hans ordrar. För det va för barnens bästa han visste bäst o nu ägde han mig och nu fanns det
Ingen återvändo för mig jag fick skylla mig själv för att jag valt o älska honom så nu får jag ju ta
Smällen. Och gjorde jag inte som han sa då börja han hota mig om att ta mitt liv sen ta barnens
ifrån mig eller döda min bror och förstöra mitt liv och varje gång jag sa emot honom eller inte gjorde
som han sa så hämnades han genom o prata med mina vänner o försöka förstöra mellan oss sen ringde
han till mitt jobb och skämde ut mig. Sen tvinga han med mig till psykakuten o där skulle jag säga till
läkaren att jag är psykopat. Han brydde sig inte om mig i barnet längre. Han mådde dåligt o ville inte träffa nån. Han satt vid datorn typ 24/7 o jag försökte göra allt själv. Han kontrollerade allt hemma o hitta han fel så börja han slå mig d räckte med att han tyckte att min bästa tjejkompis va slampa o han ville inte att våra barn skulle se upp till såna smuts. En dag kom han hem o ville mörda mig o fixat att hans mor skulle hämta barn först. Sen skulle jag dö han va bestämd. Då visste jag att min ända räddning var att anmäla honom o d gjorde jag. Polisen hämtade honom o han satt häktad 7 veckor sen blev han släppt och jag fick kontaktförbud som inte hjälpte så mycket. Barnen kunde han hämta när han ville på dagis men gjorde aldrig d. Istället börja han kartlägga mitt liv o alla runtomkring mig.han hotar grannar, arbetskamrater, vänner, släkt och familj. Han har hotat alla och när dem frågar vad han vill då säger han att han vill prata med mig. Och jag har då efter många om o men svarat honom för att veta lite var jag har honom o hur farlig han är. Ena stunden älskar han mig o kan inte leva utan mig nästa stund vill han döda mig o nästa stund säger han att jag ska låta honom vara för han förtjänar bättre, nästa stund tar han farväl och säger att han ska ta sitt eget liv, plötsligt börjar han svära igen o tycker att de är mitt fel att hans liv är förstört.
Jag lever i rädsla och vågar inte leva normalt allt är hemligt. Hela mitt liv är i största hemlighet för om han har nån info om mig då skadar han d han vet. I ett år nu har jag levt i skräck från honom. Och ingenting skrämmer honom inga fängelse eller poliser han ser bara d som en utmaning och manipulerar allt o alla. På rättegången sa han att allt detta är påhitt för hon har fått reda på att jag varit otrogen mot henne när vi va tillsammans och detta är hennes hämnd. Och när dem fråga om blåmärkena då sa han att jag gjort dem på mig själv för att sätta ditt honom. Och alla sms mail o brev då? Hon har provocerat fram allt d där. Jag vill bara ha kontakt pga barnen( twins) och rättegången sluta ord mot ord. Idag lever jag med hemlig adress o skyddade uppgifter. Men han ringer till familj o vänner o arbetskamrater o vill få mig att ringa upp honom. Jag jobbar hemifrån och råkat få världens bästa jobb med världens bästa arbetskamrater annars hade jag inte klarat detta. Och min familj som stöttat mig fast s
det har varit de svåraste dem fått genomleva. Han har nyligen hotat min 10 år yngre bror om inte jag ringer o berättar var jag o barnen bor så får han problem.
Såna som han borde inte få existera. Min största ångest är när jag tänker tillbaka i tiden att jag inte förstod detta tidigare. Synd om barnen ju allt detta för att jag inte såg dem varningar som fanns.
Blind va jag. Och tänk om tänk om tänk om och sen känns d som att det är fel på mig o inte på honom. Nu har det gått 3 år av detta helvete när ska det sluta?