Jag har själv först blivit falskt anklagad, för trakasserier, och sen själv blivit förföljd under flera år innan jag flyttade och allt upphörde. Allt började med en mindre konflikt med en kvinna i samma ålder, inget hot eller våld förekom. Det märkliga är att jag uppfattade det som att man anmälde mig enbart för att rikta uppmärksamheten mot mig. För att sen själv kunna jävlas i lugn och ro. Polisen tog aldrig anmälan, mot mig, på allvar pga att jag inte gjort något. Men med anklagan fick anmälaren med sig sina vänner och släktingar som sin tur utsatte mig för stalking. Kanske försökte man provocera mig till att göra dumma saker för att få de bevis man önskade sig. Eller så handlade bara om ungdomlig dumhet, detta hände för väldigt många år sen. Jag tror även att vissa får kickar av sin stalking. Att det handlar om någon slags makt över ett offer mm. Jag ville bara ha lugn och ro. Därför gjorde jag själv ingen anmälan. Förmodligen är det så de flesta utsatta resonerar. Man hoppas att det lugnar ner sig och man vill slippa konflikter i en domstol. Det är bra att stödja sina vänner. Men man ska aldrig döma någon som inte bevisligen är skyldig. Ta aldrig lagen i egna händer.